Östersjön mår bäst av lokalt, miljövänligt fiske
Det var en stor besvikelse när EU:s fiskeministrar beslutade om 2016 års kvoter för fisk i Östersjön. Kortsiktiga intressen fortsätter att vinna i EU:s fiskepolitik trots att EU:s nya fiskelag ska sätta stopp för överfisket.
Kvoten för torsk hamnade 41 procent över forskarnas rekommendationer gällande det östra beståndet och hela 63 procent över de vetenskapliga rekommendationerna för det västra beståndet. Våra fiskebåtar fortsätter att tråla utan begränsning i den känsliga livsmiljön som Östersjön utgör. Kvoten för lax hamnade på samma nivå som förra året.
Just nu kämpar vi i EU-parlamentet med slutförhandlingarna av förvaltningsplanen för Östersjön. Planen ska sätta de långsiktiga ramarna för hur mycket EU:s medlemsstater får fiska. I Europaparlamentets position har vi helt hållit oss till vad den nya fiskelagen säger för unionen. Fisketrycket ska vara lägre än det maximalt hållbara uttaget så att fiskbestånden får en chans att återhämta sig.
Men det handlar inte bara om mängden fisk, utan även om vem som fiskar och hur man fiskar. WWF släppte nyligen en rapport som visade att allt liv i haven har halverats på 40 år. Faktum är att fångsterna av torsk i Östersjön bara är en sjättedel av vad de var för 40 år sedan. Samtidigt har det industriella fisket för tillverkning av fiskmjöl bara ökat. Det industriella fisket innebär ett storskaligt fiske där vi håvar upp mängder av fisk som sedan mals ner till fiskmjöl. Det är ett slöseri med våra värdefulla fiskeresurser och en katastrof för en levande havsmiljö.
Det är dags att ta ett helhetsgrepp på fisket. Hållbara fiskekvoter måste också kombineras med hållbara fiskemetoder. Frågan är vilken typ av fiske som vi i Sverige vill premiera.
Havs- och Vattenmyndigheten har meddelat att de startar en utredning av ett system för individuellt överförbara kvoter i fisket av bottenlevande arter. Då öppnar man dörren för en privatisering av hur rätten till detta fiske ska distribueras, det vill säga det man redan gjort i Danmark. Ett sådant system infördes i det pelagiska fisket 2009 och det har framför allt gynnat ett kapitalstarkt industriellt fiske. Våra fisketillgångar kommer då hädanefter att främst gå till tillverkning av fiskmjöl och fiskolja, och inte till konsumtion. Fiskmjöl fungerar bland annat som djurfoder och till fiskodlingar.
Vi ska istället ge företräde åt ett fiske som använder sig av miljövänliga, selektiva redskap och som skapar arbetstillfällen i kustsamhällena. Lokal beredning av fisken och direktförsäljning till restauranger och närmarknad skapar ett mervärde som går långt utanför vinsten för enskilda fiskeföretag.
Linnéa Engström, EU-parlamentariker för Miljöpartiet, vice-ordförande i fiskeutskottet