Den 2 december 2015 lanserade EU-kommissionen sitt lagstiftningspaket för den cirkulära ekonomin.Klimatförändringarna gör att vi snarast måste ställa om vår ekonomi till en grön och hållbar sådan; minska uttaget av ändliga resurser, återvinna mer samt minska avfallet. Den cirkulära ekonomin har potential att skapa ny gröna jobb, minska klimatförändringarna och göra den europeiska ekonomin mer motståndskraftig.

EU har idag en av världens största förbrukning av ändliga resurser: råvaror, jordbruksmark och vatten. Efterfrågan på ändliga resurser förväntas öka under kommande decennier. De negativa miljömässiga och sociala konsekvenserna av vår konsumtion har tidigare främst drabbat människor utanför EU, där produktion och tillverkning av många produkter har flyttat. De senaste årens ekonomiska, miljömässiga och säkerhetspolitiska kriser har ökat incitamenten ytterligare för en cirkulär och biobaserad ekonomi inom EU, då alltmer av konsekvenserna är kännbara på ett konkret sätt för medborgarna.

EU:s ekonomi är mycket sårbar för prishöjningar och fluktuationer. Om vi ill behålla vår livskvalitet, men inte sänka våra löner och sociala normer, måste vi förändra hur vi använder våra resurser.

Frågan om vem som leder övergången till en cirkulär ekonomi är viktig. Att övergången endast drivs genom företagens intressen är inte hållbart. Den cirkulära ekonomin får inte bara vara ett annat sätt att replikera ett system med vinst för ett fåtal, till nackdel för de allra flesta.

Övergången till en cirkulär ekonomi måste ske genom en demokratisk process som sätter medborgarnas intressen främst.  Av denna anledning,anser den Gröna gruppen i EU-parlamentet att det cirkulära ekonomipaketet måste omfatta följande punkter:

1) Inkludera användningen av ändliga resurser

Ett misstag i Kommissionens nya förslag är att ignorera resursanvändning. Även om vi skulle återvinna allt vårt avfall skulle vi fortfarande behöva en konstant tillförsel av jungfruliga material för att möta våra förbrukningsnivåer. Den cirkulära ekonomin kan förbättra tillgången på material, men inte oändligt öka utbudet. Vi måste ta itu med gränserna för vårt resursanvändande och arbeta för en effektiv minskning av resurserna.

Om vi adresserar resursanvändningen möjliggör det en bättre analys av övergripande hinder, såsom nivåerna av skatt på arbete jämfört med skatt på resurser, samt mätning av resursförbrukning när det gäller mark, vatten, kol och annat material.

2) Gör gröna jobb en del av omvandlingen

Det nya paketet har inte specifika mål inom arbetsintensiva sektorer och det är en förlorad möjlighet. Färska beräkningar tyder på att en cirkulär ekonomi kan skapa så mycket som tre miljoner jobb med den nuvarande lagstiftningen. Sysselsättning inom nyckelsektorer såsom reparationer har minskat under de senaste 30 åren. Det uppskattas att för varje 10.000 ton gods, kan ett jobb skapas om det förbränns, sex jobb om det deponeras, 36 jobb om det återvinns och 296 jobb om de återanvänds. Att därför införa politiska åtgärder där EU är verksamt på toppen av avfallshierarkin (verkar tillväxtfrämjande inom förebyggande, reparation och återanvändning och som sista steg i återvinning) skapar nya arbetstillfällen, skyddar miljön och gör värdefulla material tillgängliga för EU:s ekonomi.

Att integrera behovet av arbetskraft i en cirkulär ekonomi är viktigt och bör ske med respekt för kollektivavtal, social trygghet och skatteavgifter. Det är även viktigt att utveckla den nödvändiga kompetens som behövs för övergången till ett resurssnålt Europa.

3) Återvinning är inte svaret: det är den sista utvägen

EU-kommissionens förslag om cirkulär ekonomi undviker att sätta tydliga mål inom områdena produktdesign eller återanvändning av avfall, detta är en avgörande brist. Avfallsmål bör återspegla avfallshierarkin, med start i att utformningen av en produkt görs hållbar, kan repareras och görs uppgraderingsbar. På så vis kan vi ”designa bort avfall” och främja återanvändning, reparation och renovering. Återvinning bör bli det sista möjliga alternativet för avfall som inte kan transformeras på något annat sätt. För närvarande har EU: s lagstiftning bindande mål för återvinning, snarare än för att designa produkter för ett långt liv och göra de möjliga för återanvändning. Även om ökad återvinning är positivt, är det sista steget att återvinna avfall, och detta bör återspeglas i EU: s lagstiftning.

4) Investera i småskaliga företag i stället för den linjära ekonomin

EU-kommissionens förslag om cirkulär ekonomi ignorerar behovet av att använda EU-medel för att transformera samhällen, snarare än att bara stötta ny infrastruktur. Det är olyckligt att EU:s sammanhållningsfonder fram till idag endast använts för att föreviga den linjära ekonomin genom att finansiera främst deponier och förbränningsanläggningar.Förutom att främja rätt infrastruktur, bör EU-medel användas för att främja företagande i mindre skala till exempelkooperativa eller sociala företag. Små och medelstora initiativ är lovvärda och bör stöttas, såsom lånebutiker eller reparationsnätverk, som för närvarande har det mycket kärvt trots att många människor är engagerade och de otaliga fördelar som små företag ger samhällen.

5) Behovet av effektiv reglering, inte bara frivilliga insatser

Det cirkulära ekonomipaketets fokus på frivilliga insatser inom viktiga områden underminerar det nödvändiga paradigmskiftet som behövs. Övergången till en cirkulär ekonomi måste gå längre än avfallsmålen och utveckla ytterligare lagstiftning, till exempel att det ska finnas handböcker iproduktreparation ute på marknaden senast år 2017 eller att öka garantierna för produkter. Vi har allt att vinna på att göra oss fria från ett slit och slängsamhälle.