EU importerar varje år fossila bränslen till ett värde av 550 miljarder euro. Av det är 60 procent rysk gas och olja till ett värde av 330 miljarder euro. I Sverige kommer 42 procent av råoljan från Ryssland; ett land som kränker mänskliga rättigheter och internationell folkrätt.

Importen av rysk olja väntas, trots de stora säkerhetspolitiska implikationerna, öka de närmaste åren då svenska raffinaderier är anpassade efter den ryska oljan och utbudet av nordsjöolja minskar.

Sverige har haft hög svansföring i jämställdhetsfrågor internationellt och man skulle kunna tro att stöd till säkra aborter är en självklarhet för vilken svensk som helst. Men får alliansens Gunnar Hökmark (M) och Alf Svensson (KD) bestämma så röstar de nej kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa, vilket hände så sent som i december 2013 i en omröstning i Europaparlamentet.

Sveriges regering satsar varken på klimatet eller på jämställdheten. Konsekvenserna är tydliga: kvinnors ohälsa ökar, löneskillnaderna mellan män och kvinnor är fortsatt permanenta och Sverige fortsätter skicka pengar rakt ner i president Vladimir Putins fickor. Regeringen borde istället prioritera den nödvändiga omställning som behövs för att klara framtidens energibehov, stoppa klimatförändringarna och satsa på jämställdhet – idag.

I skarp kontrast till moderaternas och alliansens omoderna och ohållbara politik vill Miljöpartiet se en omställning till en grön ekonomi där ökad jämställdhet och minskat fossilenergiberoende bygger en starkare ekonomi.

Ohälsa inom EU kostar varje år miljontals euro. Det är åtstramningspolitik som främst drabbar kvinnor. Varje år förlorar EU 600 miljoner arbetsdagar på grund av stressrelaterade sjukdomar. En kortsiktig vinst för den offentliga sektorn finansieras genom kvinnors obetalda omsorgsarbete och av andra samhällssektorer. Även sjukdomar orsakade av kemikalier i mat, vatten och i vår jordbruksmark leder till lidande och stora kostnader för samhället. 

Om vi inte minskar utsläppen kommer klimatförändringen få förödande ekonomiska konsekvenser. Vi har helt enkelt inte råd med ett samhälle som inte är hållbart och jämställt.  Klimatförändringarna beräknas kosta ca 20 procent av globalt BNP årligen, i stigande takt fram till år 2050.

För att minska utsläppen med trettio procent till 2030 krävs satsningar motsvarande några få procent av årlig BNP fram 2050. Det är investeringar i hållbara transporter, effektivisering och förnybar energi som dessutom ger miljontals nya jobb i Europa.

Två procent av globalt BNP måste investeras i olika klimatstrategier och det är egentligen en liten investering som ger oss ekonomiskt utrymme att omfördela resurser till jämställdhet och fattigdomsbekämpning. Miljöpartiet föreslår ett klimatpolitiskt ramverk som successivt sätter skarpa mål som minskar utsläppen av växthusgaser så att dessa är närmare noll år 2050.

Teknisk innovation kommer inte att räcka för att klara klimatkrisen. Vi måste även ha social och ekonomisk innovation. Miljöpartiet föreslår ett nytt hållbarhetsindex som kan utmana och ersätta BNP. Ett mått som tar hänsyn till viktiga hållbarhetsaspekter som förekomsten av våld i ett samhälle, mödradödlighet eller kvinnors obetalda arbete, och som sätter fokus på sociala och ekologiska värden.

Med ett medvetet politiskt ledarskap kan vi styra om samhället i en hållbar och jämställd inriktning. Det är den politik som våra barn och barnbarn tjänar på och förtjänar.