Enligt Statistiska Centralbyrån läcker det ut över 600 ton metaller årligen från våra svenska gruvor. Giftiga ämnen som arsenik, bly, kadmium, koppar och zink sprids via vattendrag rakt ut i naturen. Och att gruvindustrin skapar stora ärr i landskapet råder det ingen tvekan om. Fjället Kirunavaara, där LKAB i över ett sekel utvunnit järnmalm, blir sig aldrig likt igen. 

Samtidigt drar gruvindustrin in miljardvinster och håller direkt eller indirekt tiotusentals människor sysselsatta. Inte undra på att gruvindustrins branschorganisation, SveMin, driver på för att trefaldiga den svenska gruvindustrins omfattning fram till år 2025. 

Men det finns de som gör motstånd.

”Hej minister, kan jag byta nåt ord
fast du har så litet bord
Det här rör faktiskt vår jord
Vet du om att vi tar självmord
för att vi är för små för att finnas
för att det som rör få inte kan hinnas
Kan du förstå, en vill inte försvinna
när en levt så länge vidder kan minnas”

Texten kommer från låten Snölejoninna, artisten är Sofia Jannok. 

Sofia Jannok (född 1982) är en av många samer som engagerat sig emot exploateringen av naturen till förmån för gruvföretagens ekonomiska vinster och ökat aktievärde. En exploatering som främst sker i glesbefolkat Sápmi, långt bort från media, uppbackad av fördomar om bidragsutnyttjande samer i ryggen. 

Samer är ett urfolk som på ett hållbart sätt förvaltat land och vatten i århundraden innan svenska makten ”upptäckte” Sápmi och började förstöra marken för pengar som hamnade långt från Sápmi. Idag ser vi samma nonchalans av både natur som av mänskliga rättigheter, men det finns inte nog med oförstörd mark kvar att ta av. Var ska vi leva och av när all mark består av kratrar och vattnet blivit förgiftat? undrar Sofia Jannok, under vårt möte  i augusti 2015.

Därför är det så många samer som engagerar sig mot gruvindustrin. Detta visade sig inte minst år 2013, i Kallak, eller Gállok som är dess samiska namn, där det brittiska gruvföretaget Beowulf Minings ville etablera sig. En stor mängd tillresta miljöaktivister från hela landet, enade tillsammans med den samiska befolkningen, gjorde motstånd. Ännu är inte sista ordet sagt, men det starka motståndet kombinerat med sjunkande järnmalmspriser under 2015, med hundratals uppsägningar som följd, har gjort Kallak till ett rejält mycket kallare prospekt för gruvindustrin.  

Genom sin musik sätter Sofia Jannok fingret på en mängd orättvisor och övergrepp som det samiska folket utsatts för av majoritetssamhället. Hon sjunger om den rasism som samer utsatts för genom rasbiologiska mätningar och tvångsexproprieringen av samiskt land för det svenska majoritetssamhällets vinning, men till stor förlust för den samiska livshållningen. 

Att inte allmänheten vet mer om samer är en direkt orsak till att övergrepp mot urfolket fortfarande år 2015 får fortsätta. Speciellt eftersom Sverige har en stark tradition av att säga ifrån mot orättvisor i andra länder, konstaterar Sofia Jannok.  

Svenska staten har ännu inte skrivit på ILO:s konvention för ursprungsfolk och stamfolk. En konvention som trycker på ursprungsbefolkningens rätt till sitt eget språk och egen kultur. Så för Sofia Jannok fortsätter därför outtröttligt sitt engagemang, att genom sin musik och sång väcka den samiska urkraften. 

”Så lack på att bara duga ibland. 

Du vill ha lite kultur och sälja ditt land. 

Men i kultur ingår vi och vårt blod

Att sälja landet åt gruvor, det kallas folkmord”

Sofia Jannok, ur Faller en, faller alla.