Mansgrisiga värderingar styr fortfarande EU-institutionerna. Det gör mig trött och förbannad.

EU:s strategi för jämställdhet 2010-2015 har löpt ut. Trots att EU:s jämställdhetsministrar, Europaparlamentet och europeiska fackföreningar uppmanat EU-kommissionen att ta fram en ny jämställdhetsstrategi händer ingenting.

Våld och trakasserier mot kvinnor är fortfarande vardagsmat inom EU och många europeiska länder saknar både utbyggd barnomsorg och föräldraledighet. Det behövs konkreta åtgärder som främjar jämställdheten.

EU:s medlemstater vill ha en strategi för jämställdhet. Det bevisas av att ministerrådet uppmanat EU-kommissionen att anta en ny strategi. På EU-jargong betyder det att man kräver att kommissionen ska presentera en handlingsplan.

Svaret på uppmaningen är i stället för en strategi, ett litet internt arbetspapper för perioden 2016-2019. Det är en tydlig markering från EU-kommissionen att man gravt nedprioriterar jämställdhetsfrågan. Europa behöver satsningar på jämställdhet för att komma ur krisen

Det är ett stort slöseri att så många välutbildade kvinnor istället är hemmafruar och det är orättvist att europeiska pappor inte kan vara hemma med sina barn. EU-kommissionens »lilla papper« kan inte diskuteras brett av civila samhället eller antas på ett demokratiskt sätt.

Frågan är helt enkelt inte prioriterad av Jean-Claude Junckers kommission, hans »regering«, trots att jämställdhet är en av EU:s värdegrunder och erkänns både i fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Att man trotsar både Europaparlamentet och EU:s jämställdhetsministrar är allvarligt och får mig att ställa frågan: lever EU-kommissionen fortfarande på stenåldern? Varför ger man inte jämställdhetsarbetet en hög politisk status i form av en kommunikation som antas på ett demokratiskt sätt, trots det stora behovet?

Kanske är det inte så konstigt. När Jean-Claude Juncker presenterade sin kommission, gav han olika budskap beroende på vilken politisk grupp han talade med. Inför vissa politiska grupper som pressade honom var han dock tydlig och sa nej både till en ny jämställdhetsstrategi och en gemensam EU-lagstiftning om våld mot kvinnor. Han har också gjort märkliga uttalanden om aborter och hänvisat till vikten av nationell kompetens.

I en tid av kris där EU:s medborgare mer än någonsin känner sig svikna av det politiska systemet väljer EU-kommissionen att ta handen från sina mest utsatta medborgare. Det verkar onekligen som att Junckers kommission på ett omodernt sätt ser jämställdhet som en negativ ekonomisk kostnad som vi inte har råd med.

Att strunta i jämställdhet och hälften av Europas medborgare är för Juncker samma sak som att göra sig av med byråkratiskt krångel.

Svenska EU-parlamentariker brukar tala sig varma för jämställdhetssatsningar även om vi är få som vill se lagstiftning i frågan. EU har dock en väldigt viktig roll att spela i sända normativa signaler om att jämställdhet är viktigt och en av grundvärderingarna för EU-samarbetet.

Därför uppmanar jag och mina kollegor i Europaparlamentet att ligga på EU-kommissionen att utarbeta och anta en ny strategi för kvinnors rättigheter och jämställdhet post 2015.

Linnéa Engström (MP), Europaparlamentariker