EU:s fiskepolitik har med rätta anklagats för att stjäla fattiga människors levebröd i och med de generösa fiskeavtal som EU tecknar med länder i till exempel Västafrika.

Det är en gigantisk uppgift att försöka få stopp på den globala utfiskningen. Ett första steg är att öka insynen i vad som pågår under själva fisket.

EU-parlamentets fiskeriutskott antog nyligen med bred majoritet en resolution som jag arbetat fram. Den handlar om hur EU ska genomföra nya regler för den europeiska flottan som fiskar i vatten utanför Europa. I april ska EU-parlamentet rösta om resolutionen. Därefter börjar jag arbeta med det lagförslag som konkret reglerar EU-båtars fiskelicenser utanför EU:s vatten och obligatorisk rapportering om detta fiske.

Flera icke-europeiska länders fiskeflottor konkurrerar med den europeiska: Kina, Ryssland och Korea vill ha sin del av den fisk som lever i världshaven.

För att få bukt med utfiskningen måste samma regler gälla för alla länders fiskeflottor. Alla som fiskar måste respektera mänskliga rättigheter och bara fiska där det finns ett överskott. Allt för att lokalbefolkningen ska ha mat för dagen. Det förutsätter att de länder som säljer rätten att fiska vill samma sak. Det krävs också att allmänheten och småskaliga fiskare på lokal nivå har tillgång till information och kan sätta press på sina regeringar.

Nästa steg är att det även går att få insyn i de privata avtal som görs med kuststaterna. I min resolution, som EU:s fiskeriutskott antog, begär jag mer information om de båtar i den europeiska flottan som har privata avtal direkt med kuststaterna.

Även EU-medborgare som startar samriskföretag med partners i tredjevärlden, och fiske som utförs via hyrda båtar, behöver lyftas fram och granskas. Idag saknas insyn på EU-nivå och det innebär en risk både socialt, att människor blir utan mat, och för miljön, att haven fiskas ut.

I EU:s nya fiskelag, som antogs 2013, finns för första gången paragrafer som reglerar fiske utanför EU:s vatten. Dessutom strävar EU efter att villkoren i fiskeriavtalen ska bli standard också för andra fiskeflottor. Som i fallet med Mauretanien där zonen närmast kusten är fredad från fiske av EU-båtar. Det var ett avtal som blev standard, vilket innebär att fiskebåtar från Kina, Korea, Ryssland och andra stater inte heller får tillträde till zonen. På så vis skyddas fiskevattnen längs kusten som betyder mycket för att lokalbefolkningen ska få mat för dagen.

EU måste fortsätta att reglera det europeiska fisket utanför unionen. Fisk är en avgörande proteinkälla för lokalbefolkningen i många afrikanska länder. Utfiskning leder i värsta fall till att människor måste flytta från sina hemländer eftersom de förlorar möjligheten att försörja sig.

Mer insyn i EU:s fiske utanför unionens vatten är ett steg på vägen att komma åt överfisket och att hjälpa fattiga länders befolkningar så att de får del av fångsten.