”Det är inte flyktingar vi inte har råd med. Det vi inte har råd med är en kriminell vulgärkapitalism där rika människor sätter sig över lagen och sina medborgerliga skyldigheter.”

Vi har nyss fått veta att Svenska banker hjälpt 400-500 svenska företag och privatpersoner att ”skatteplanera”. Detta har kommit fram genom skandalen kring Panama-dokumenten. Ett hundratal grävande journalister har granskat läckta dokument som avslöjar hur en rik elit framgångsrikt undviker att betala skatt genom att placera sina tillgångar i skatteparadis. 

Samtidigt har idén om ”systemkollaps”, att vi inte har råd att finansiera asylrätten, accepterats på bred front i vårt samhälle. I princip innebär det att vi accepterar att människor skickas tillbaka till ett liv utan hopp och i vissa fall till sin död. Det är samma samhälle som under finanskrisen 2008-2009 gratis räddade de storbanker som nu ivrigt hjälper rika personer att lura staten på skatt. 

Vi kan tydligen rädda fuskande storbanker men barn på flykt kan vi inte rädda. Trenden är tydlig. Enligt Oxfam International äger en procent av mänskligheten lika mycket som resten av jordens befolkning. De som redan har mycket säkrar sina tillgångar och genom fiffel kan egendomen växa ännu mer. Samtidigt får den stora majoriteten allt mindre plats i världen och välfärden. Det är svårt att finna glädjen i det politiska landskapet i dag. 

EU har nyss slutit ett avtal med Turkiet som ska stoppa flyktingprofitörer och de kriminella närverk som säljer ”dödsresorna” över Medelhavet. Det finns inget som talar för att detta grepp kommer att stoppa människors desperata jakt på flyktvägar. Det mest snarlika scenariot är att rutterna kommer att ändras, troligtvis till Nordafrika, vilket kommer att göra resorna ännu mer riskabla och fler människor kommer dö.

Ett annat argument från EU är att avtalet ska säkerställa lagliga vägar för flyktingar att komma hit från Turkiet. I princip alla människorättsorganisationer har nu bevis på att Turkiet avvisar flyktingar direkt vid gränsen till Syrien. Tyvärr har EU fortfarande inte ens lyckats omfördela de 160 000 flyktingar som är fast i Italien och Grekland vilket medlemsstaterna beslutade om i september 2015. 

Den svenska regeringen lyckades säkra en sak i förhandlingen om avtalet med Turkiet. Det är att avtalet ska följa internationell rätt. Problemet är att avtalet saknar laglig grund. UNHCR konstaterade i början av mars att avtalet med Turkiet bryter både mot EU:s lagstiftning och internationell rätt. 

Vi kan inte stillatigande se på när människors rätt att söka skydd från krig och förföljelse kränks. Särskilt inte när vårt samhälle skulle kunna finansiera asylrätten om rika människor betalade skatt som alla andra. Det är inte flyktingar vi inte har råd med. Det vi inte har råd med är en kriminell vulgärkapitalism där rika människor sätter sig över lagen och sina medborgerliga skyldigheter.