I Miljöpartiets begynnelse diskuterades möjligheten till en ”kretsloppsekonomi”; ett sätt att konsumera mindre ändliga resurser, återvinna, laga mer och på så vis minska avfallet. Tiden har sprungit ifatt de gröna idéerna. Det som förut ansågs radikalt och världsfrånvänt har nu tagit sig in i ”mainstream-economics”.

Stora globala aktörer bestämmer sig nu för att fasa ut sina tillgångar i fossila bränslen och i stället investera i förnybar energi. ”Divestment”-trenden skapades av unga studenter på Berkeley-universitetet i USA, inte av politiker eller näringslivsstrateger. Argumentationen är enkel, det är ekonomiskt lönsamt att rädda klimatet.

Människor använder sin kreativitet och tekniska kunskap för att revolutionera hur vi ser på världen och vad som är möjligt. Personen på gatan kan förändra världen och gamla hierarkier utmanas. En viktig förklaring till att det händer just nu är digitaliseringen.

Skapandet av en digital inre marknad inom EU kommer att bana väg och underlätta för alla de initiativ som poppar upp vid sidan av de stora multinationella företagens sfärer. Det ställer nya krav på ett samhälle som värnar arbetstrygghet och välfärden. Digitaliseringen skapar också ett nytt politiskt gränssnitt mellan IT-sektorn och hållbar utveckling.

Delandets ekonomi är ett viktigt exempel på denna utveckling. Klimatfrågan i kombination med en ny ”digitaliserad” generation där ägande inte är en statussymbol gör att det blir mer en naturlig att dela på tjänster och saker än att äga. Slit och slängsamhället är omodernt, kortsiktigt och bygger på felaktiga premisser. I framtiden kommer fler att inse att det är klimatsmart och mer ekonomiskt att exempelvis dela en gräsklippare som kan lånas av alla i grannskapet, hyra ett kök eller att dela på taxin till flygplatsen.

Delandets ekonomi står dock inför svåra politiska utmaningar: frågor om skatteflykt och arbetsrätt behöver tas tag i och redas ut.

I en ny grön ekonomi kan allt inte handla om att pressa ner kött, mjölk och arbetskraft till det billigaste priset, i framtiden måste kvalitet, trygghet, ”know-how” och hållbarhet vara vägledande. Det är det Sverige måste konkurrera med i en globaliserad värld. Sverige har Europas mest medvetna konsumenter, som helst väljer ekologiskt, kravmärkt och inhemskt producerat. Men våra bönder måste stöttas på ett tydligare sätt så att vi i framtiden kan producera svensk mjölk och kött med höga krav på djurskyddet. Sverige har stora förutsättningar att leda en grön utveckling.

Framtiden är global och lokal, det som brukar kallas glokal. Om vi tar ansvar på hemmaplan kan vi snabbare ställa om och driva på en global grön utveckling. 

Vi ska inte utarma jorden. I stället ska vi förvalta den på ett hållbart sätt. Det handlar om allt från produktion av biobränsle till hur vi brukar vår skog till matproduktion. Försiktighetsprincipen bör vara vägledande.

I motsats till vad vi ofta får höra halkar Sverige efter när det gäller investeringar i förnybar energi. Enligt en färsk rapport ligger Sverige på plats 21 när det gäller hur attraktiva olika länder är för investeringar i förnybar energi. Till och med britterna förfasar sig över att deras regering inte är tillräckligt engagerad och tillmötesgående vad gäller stöd till förnybar energi och nya investeringar. Energisektorn menar att den brittiska regeringens ointresse hotar hela sektorn och bromsar jobbutvecklingen så att tusentals jobb går förlorade. Och då ligger Storbritannien ändå på plats 13 i tabellen. Här behöver Sverige nya satsningar och långsiktiga spelregler för att utveckla vår enorma potential för en hållbar produktion av energi och mat.

Miljöpartiet står inför ett vägskäl. Vi behöver en ny berättelse om det samhälle vi vill se som ligger i takt med tiden och samtidigt utmanar den. Det är berättelsen om ett hållbart samhällsbyggande – där grunden är en cirkulär och biobaserad samhällsekonomi med jämställdhet, aktivt medborgarskap och livskvalitet som bärande principer.