Ingen mer gemensam fiskepolitik efter Brexit?
Kära ordförande Herr Cadec, mina damer och herrar!
Förra veckan deltog jag i konferensen Our Ocean på Malta organiserad av EU-kommissionen. Det är imponerande att bevittna allt engagemang och samarbete för att försöka rädda vårt gemensamma arv: våra hav och oceaner. Denna globala uppmaning ligger helt i linje med FN:s utvecklingsmål 14, som kickades igång vid FN-konferensen i New York i juni.
Uppmaningen är tydlig: vi är alla ansvariga för en hållbar förvaltning av våra hav, det är avgörande för framtida generationer och för planeten.
Vi är alla beroende av haven. Över 3 miljarder människor är direkt beroende avdem för sin försörjning. I verkligheten är vi alla beroende av haven: för vårt vatten, vår mat, vårt klimat och vår luft.
Fler och fler alarmerande nyheter om plast i haven presenteras. Döende korallrev på grund av föroreningar och försurning, varmare ytvatten, stigande havsnivå och orkaner på grund av klimatförändringar, minskning av biologisk mångfald och överfiske. Vi har många utmaningar framöver och de kommer att kräva mycket ansträngningar!
Det enda sättet att förbättra situationen är genom samarbete. Vi måste sätta girighet och själviskhet åt sidan och verkligen försöka hitta gemensamma lösningar.
Samarbete är också vad vi behöver i samband med Brexit. Det är ledsamt att se att Storbritannien har bestämt sig för att lämna EU där vi har en lång erfarenhet och rutiner för att lösa problem tillsammans. Det är fortfarande mycket osäkert hur det framtida samarbetet mellan Post-Brexit Storbritannienoch EU kommer att se ut. Idag ska vi diskutera vårt framtida samarbete inom fiskeområdet.
Det vi vet är att EU-27 och Storbritannien idag delar cirka 100 fiskebestånd. Även efter Brexit kommer det att finnas fiskefartyg både från Storbritannien och EU som fiskar på samma bestånd. Detta kommer inte att förändras. Och i stor utsträckning konkurrerar de på samma marknad.
Idag är det EU:s gemensamma fiskeripolitik som utgör ramarna för fiskeförvaltningen. Den har utvecklats under mer än 30 år och sätter ramen för en vetenskapsbaserad förvaltning av våra fiskbestånd. Det har varit ett hårt arbete och tagit många timmar av förhandlingar att slutföra den gemensamma fiskeripolitiken. Storbritannien har varit intimt inblandad i denna process och har politiskt engagerat sig i den gemensamma fiskeripolitiken.
Efter årtionden av överfiske, som började före den gemensamma fiskeripolitiken, börjar vi se några positiva resultat de senaste åren. Men de små förbättringarna är fortfarande bräckliga. Dessa framsteg måste bevaras och förbättras. Vi långt från vårt mål med den gemensamma fiskeripolitiken: att återställa och behålla våra fiskbestånd över nivåer som kan producera maximalt hållbart uttag av fisk. För närvarande mer än 40 % av fiskbestånden i Nordsjön överfiskade. Vi har fortfarande en stor utmaning att nå vårt mål. Forskare uppskattar att om dessa bestånd skulle hanteras hållbart skulle de kunna producera ytterligare ton fisk och vara mer lönsamma, och detta skulle ge långsiktiga fördelar för våra fiskare.
Den fleråriga planen för Nordsjön, som parlamentet nu går in i förhandlingar med ministerrådet, spelar en central roll. Om den ska leverera sina mål för att säkra långsiktigt hållbarhet hos fiskbestånden i Nordsjön är det avgörande att inget fiske över FMSY genomförs.
Fisk känner inte av nationella gränser. Det är därför som ett hållbart utnyttjande av delade fiskbestånd behöver en gemensam förvaltning mellan fiskestaterna.
Denna princip är införlivad i internationell rätt. FN: s havsrättskonvention (UNCLOS) fastställer skyldigheter för kuststater och fiskestater: att säkerställa en rättvis förvaltning, för att förhindra överutnyttjande av levande marina resurser och att samarbeta med varandra om gemensamma bestånd.
Vidare kompletterades UNCLOS 1995 med FN:s fiskebeståndsavtal som fastställer liknande principer. Detta samarbete kan bedrivas direkt, genom subregionala eller regionala organisationer, eller genom särskilda arrangemang.
EU kommer att försvara kraven i den gemensamma fiskeripolitiken och UNCLOS. Om dessa inte respekteras har vi i slutändan lagstiftningen från 2012 om åtgärder mot länder som tillåter ohållbart fiske. Det ger oss möjlighet att vidta handelssanktioner mot tredjeländer som tillåter ohållbart fiske. En åtgärd som redan har använts när Färöarna bröt sig ur från förvaltningsavtalet mellan Norge, Ryssland, Island, Färöarna och EU. Färöarnaökade ensidigt sin kvot av sill till ohållbara nivåer och EU svarade i augusti 2013 med ett förbud mot import av sill och makrill som fångats av Färöarna. EU var mycket nära att införa liknande åtgärder mot Island också.
Detta sillkrig varade i ungefär ett år innan EU upphävde sin sanktion mot Färöarna. Ingen vill återuppliva samma erfarenhet och det är därför vi behöver hitta ett framtida arrangemang för fiske i samma vatten. EU kan dock inte stödja något ohållbart fiske och kommer inte vika undan från att vidta åtgärder om det anses nödvändigt.
Varje förnuftigt och ömsesidigt fördelaktigt arrangemang mellan Storbritannien och EU27 måste innehålla någon form av tillgång till varandras vatten och till varandras marknader - men inte nödvändigtvis på samma villkor som idag. Storbritannien är beroende av EU-marknaden och vice versa. Detsamma gäller för tillgång till fiskevattnen. Detta förhållande har en lång historia och ligger till grund för fiskeindustrin på båda sidor av kanalen.
Så sammanfattningsvis så måste post-Brexit Storbritannien:
- upprätthålla ett nära samarbete med EU för att möjliggöra en effektiv förvaltning av fisket,
- ta fram en mekanism för att komma överens om kvoter och förvaltningsåtgärder med EU och andra länder
- Detta arrangemang måste också innefatta någon form av tillgång till varandras vatten samt tillgång till varandras marknader.
Det är det enda sättet att nå en hållbar fiskerisektor för alla. Vi måste säkerställa en framtid för fiskare, processindustri, importörer och exportörer på båda sidor av kanalen. Men framför allt: vi måste säkerställa en hållbar förvaltning av alla delade bestånd, det är vi skyldiga framtida generationer.
Länkar:
Beståndens tillstånd:
Förbud mot sill och makrill från Färöarna:
http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-785_en.htm