2017 blir ett viktigt år för haven. Haven har fått ett eget hållbarhetsmål inom FN:s nya utvecklingsagenda 2030. I juni är Sverige och Fiji värdar för en stor FN-konferens i New York, som ska sätta ramarna för arbetet. En av stora frågorna är att få bukt med överfisket.

EU har en av de största internationella fiskeflottorna. Över en fjärdedel av EU:s fångster fiskas utanför EU. Därför har EU ett stort ansvar att se till att europeiska båtar fiskar på ett lagligt och hållbart sätt. Detta gäller i all synnerhet i regioner som Stilla havet, Indiska oceanen och utanför Afrikas kust, där det finns sårbara kustsamhällen som är beroende av fisket för inkomst och för matsäkerhet.

Under flera års tid har EU arbetat med att förbättra kontrollen av europeiska fiskebåtar. Nu tar man ytterligare ett steg genom ett nytt banbrytande lagförslag som reglerar den mest grundläggande frågan: vilka båtar ska få tillstånd att fiska utanför EU:s vatten?

En rad nya krav ställs på båtägare när de ansöker om tillstånd. De måste bland annat visa att de har fiskat lagligt och att de inte har försökt undkomma ansvar genom att registrera om sin båt till mindre nogräknade länder. Dessutom ska EU för första gången samla information om dessa tillstånd och båtar i ett gemensamt elektroniskt register där en del av informationen blir offentlig. Jag har själv lett arbetet med betänkandet, som går till omröstning i plenum i Europaparlamentet på torsdag (2/2).

Ökad öppenhet är en förutsättning för att kunna komma åt överfiske och korruption i branschen. Det är många länder som konkurrerar om fisken, till exempel Kina, Ryssland, Taiwan och Korea. EU tar ett stort steg genom att offentliggöra information om hela sin externa fiskeflotta vilket förhoppningsvis ska tvinga fler länder fram i ljuset. EU-parlamentet har även tagit en mycket ambitiös ståndpunkt att inkludera den faktiska betalningsmottagaren av vinster från det internationella fisket.

Hittills har EU haft samlad information endast om de båtar som fiskar inom ramen för så kallade fiskeriavtal mellan EU och andra länder. De utgör bara en del av den externa fiskeflottan. Just nu saknas helt information om alla de fartygsägare som förhandlar privata avtal direkt med olika länder och alla de båtar som fiskar i det fria havet, det vill säga bortom nationsgränserna.

EU måste använda sitt inflytande globalt för att höja standarderna och skapa en kapplöpning mot toppen. Det är viktigt att vårt arbete även inspirerar diskussionerna på FN:s förestående havskonferens i New York. Innan den slutgiltiga texten klubbas förhandlar Europaparlamentet och EU:s medlemsländer sinsemellan om utformningen av lagtexten, som är en viktig hörnsten när det gäller att stoppa överfisket i våra hav.

Publicerades ursprungligen på SvD.se