Spelet om fisket utanför VästSahara
Mycket har skrivits och sagts om det ockuperade VästSahara och nu börjar det verkligen röra sig i korridorerna i Bryssel. För första gången har en officiell EU- institution bjudit in befrielsefronten Polisario, som representant för Västsahara, att föra VästSaharas talan i frågan om fiskeavtalet med Marocko. Det är jag som koordinator för de gröna som drev igenom detta i fiskeutskottet. Vi hoppas att diskussionen också ska vara början till att Polisario kan presentera en fiskeripolicy. Om EU vill fortsätta att skapa möjlighet för sina båtar att fiska i de rika vattnen utanför Västsahara så är den enda framkomliga vägen att man sätter sig vid förhandlingsbordet med Polisario.
Bakgrund
Europadomstolens dom gällande avtalet mellan EU och Marocko den 27 februari 2018 fastställer, i enlighet med EU:s fördrag och internationell rätt att Västsahara inte utgör en del av kungadömet Marockos territorium och följaktligen kan ett fiskeriavtal mellan EU och Marocko inte inkludera vatten utanför Västsaharas kust.
På ett möte med DG Mare (enhetschefen för fiskeriavtalen M. Rambaud) så ska kommissionen skicka brev till alla berörda medlemsstater som har utfärdat tillstånd för att fiska i de zoner som befinner sig i vattnen utanför Västsaharas kust (från 28 breddgrader och söderut), att de genast måste lämna VästSaharas vatten. Vi inväntar brevet men än så länge har inte mycket hänt.
Enligt uppgifter från general advokaten, belgaren Melchior Wathelet i sitt utlåtande från den 10 januari 2018 så så fångas 91,5% av fisken i vattnen utanför Västsahara
71 båtar berörs direkt enligt protokollet.Så fort Kommissionen har skickat sitt brev till berörda MS så måste de båtar som fiskar i zonen lämna området.
EU skulle i teorin kunna fortsätta förhandlingar om ett nytt protokoll. Ett mandat för att påbörja nya förhandlingar antogs den 19 februari av medlemsstaterna. Sverige var det enda landet som röstade emot mandatet att inleda nya förhandlingar. Danmark, Tyskland och Nederländerna sa inte nej vid detta tillfälle (19 februari) men de menade att ett nytt avtal måste respektera mänskliga rättigheter och hållbart uttag av fisk. De lade också till att Europadomstolens beslut även måste respekteras. (källa:Politico).
Samordnarna (styrelsen) i Fiskeutskottet i Europaparlamentet tog beslut i tisdags (27 februari) (innan domen från europadomstolen kom) att man ska anordna två separata hearings om fiskeriavtalet med Marocko. Den ena med Marocko och den andra med Polisario, på grönt initiativ.
Fiskeripolicy för VästSahara
Det mesta tyder på att detta kommer att bli en intrikat och ytterst politiserad historia. Hur EU-kommissionen egentligen ska agera för att gå runt sin egen domstol är en fråga som intresserar mig mycket. Marocko är som bekant en nära allierad till EU och fiskeavtalet är säkerhetsmässigt och geopolitiskt viktigt. Det faktum att EU i mer än 40 år betalat av medborgarnas skattemedel till "fel" nation gör frågan ytterst pinsam för EU-institutionerna. De 200 nautiska mil som utgör den exklusiva ekonomiska zonen utanför VästSahara är åberopade som tillhörande det ockuperade landet av Sahrawi folket, men har egentligen aldrig erkänts av någon. Därför skulle man kunna hävda att vattnen är öppet hav, fritt för alla att fiska i. Men då återkommer frågorna varför EU överhuvudtaget betalat för att fiska i vattnen, och dessutom till fel nation.
Den 22 mars kommer den Marockanska regeringen till fiskeutskottet för att diskutera fiskeavtalet. Redan nu har Federica Mogherini gjort ett uttalande tillsammans med den Marockanska utrikesministern där de båda visar enad front och förstärker bilden det strategiska samarbetet mellan EU och Marocko. Det kommer med andra ord bli en mycket spännande vår. I juni ska förhandlingarna om ett nytt fiskeavtal vara klara enligt tidsplanen.
Något som jag hoppas kunna att arbeta med tillsammans med Polisarios advokat i Bryssel är möjligheterna för Polisario att själva dela ut fiskelicenser och förvalta sina fiskeresurser egentligen skulle kunna se ut. I torsdags den 1 mars träffades vi för ett första möte och diskuterade möjligheterna att stötta framtagandet av en fiskepolicy. Detta är förstås en stor utmaning för ett folk som levt under så många år under ockupation i tältläger. Men chanserna att Polisarios krav tas emot när de kommer till fiskeutskottet ökar drastiskt om de kan visa en genomtänkt plan för att förvalta fiskeresurserna. Då måste man ta utmaningen med hållbarhet på allvar. Självklart är en genomarbetad fiskepolicy inte något som kan tas fram på bara några veckor. Jag hade möjligheten att diskutera detta på ett möte för över ett år sedan. Då möttes idéerna av intresse och enligt Polisarios advokat är representanterna villiga att samarbeta i ett sådant arbete.