OM LINNÉA ENGSTRÖM
Linnéa Engström har en masterexamen i statsvetenskap från Försvarshögskolan. Idag arbetar Linnéa som programdirektör på Marine Stewardship Council. I maj 2016 debuterade Linnéa Engström med boken Klimatfeminism. Boken förenar kampen för klimatet med kampen för en mer rättvis värld och innehåller porträtt av några av den gröna rörelsens främsta förespråkare för klimaträttvisa. Queen-fish, recept för en hållbar framtid är Linnéa Engströms andra bok och släpptes i maj 2017. Den adresserar de gemensamma utmaningarna med våra hav och fiske, och binder samman dessa med en feministisk och rättvis politik.
EU-parlamentet
Linnéa Engström valdes in i EU-parlamentet, där hon var ledamot 2014-2019. Hon valdes till förste vice ordförande i Fiskeriutskottet och ersättare i Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, samt i Delegationen för förbindelserna med Folkrepubliken Kina.[2]
I sitt arbete i EU-parlamentet fokuserade Linnéa Engström på den externa dimensionen av EU:s fiskepolitik som har stor bäring på handelspolitiken och frågorna kring klimatfeminism, en rättvis miljö och klimatpolitik.Hon var ansvarig för lagstiftningens utformande i frågor om hur EU:s handelsflotta kan och bör fiska hållbart i fattigare länders vatten, den s.k. "FAR-fishing authorisation regulation". I mitten av april 2016 började arbetet med lagstiftningen. Den 12 december 2017 skrev EU-parlamentets talman under den nya lagen vars nya namn är "Hållbart förvaltande av EU:s externa fiskeflotta". Lagen innebär större transparens och ansvarstagande hos EU:s externa fiskeflotta.
Linnéa Engström är initiativtagare till och blev föredragande för det första betänkandet i Europaparlamentet om kvinnor, jämställdhet och klimaträttvisa. Betänkandet mynnade ut i en resolution som offentliggjordes i januari 2018 och är det första betänkandet sedan Parisavtalets undertecknande 2015 som tydligt uppmanar parterna att ta utmaningen om klimatanpassning på allvar. Resolutionen lyfter utmaningen med klimatflyktingar och att klimatregimen behöver jämställdhetsintegreras. I resolutionen fastställs även en definition av klimaträttvisa, där kvinnor och barn är de allra mest utsatta för klimatförändringarnas konsekvenser, och det fastslås att det är ytterst viktigt att satsa medel på kvinnor i de allra mest utsatta länderna.