Östersjön är vårt känsliga innanhav, och vi står inför en mängd utmaningar vad gäller Östersjöns nuvarande tillstånd.
Många faktorer påverkar Östersjöns dåliga status och de djurarter som finns där och det är därför avgörande att förvaltningen av Östersjön har försiktighetsprincipen främst för ögonen. Östersjön är ett av de sjukaste haven i världen med döda bottnar, miljögifter och ett vacklande torskbestånd.
Östersjön drabbas av gifter och övergödning från jordbruket från omgivande länder. Inflödet av syrerikt vatten är viktigt för arternas välmående men också salthalten är avgörande för det bräckta vatten som utgör Östersjöns speciella livsmiljö. Att särskilja ut en enskild faktor som bidrar till Östersjöns svåra tillstånd går inte. Den nya fiskepolitiken inom EU stipulerar att politiken ska ta ett helhetsgrepp: hålla försiktighetsprincipen högt och anta ett ekosystembaserat angreppssätt så att förvaltningen av våra hav bryter med nuvarande trend. Den fiskepolitik som har styrt inom EU har pressat fiskebestånden till ohållbara nivåer och de ekologiska systemens möjlighet att återhämta sig. Men det går att förvalta haven och fiska på ett hållbart sätt, med rätt politiska beslut.
När Europaparlamentet skulle ta beslut i frågan om förvaltningsplanen för Östersjön ( våren 2015) så hölls en hearing i fiskeutskottet. Där medverkade forskare och experter som bland annat lyfte att både i USA och Australien så förvaltas fiskebestånden med en säkerhetsmarginal som går under beteckningen “ maximum economic yield” ungefär “maximal ekonomisk avkastning”.
Det ledde fram till det viktiga beslut, ( på initiativ från de gröna), att säkerhetsmarginalen för kvoter av torsk, sill och skarpsill i Östersjön bör sikta på 80 procent av FMSY (maximal hållbar avkastning F)
Omröstningen om den nya förvaltningsplanen var en seger för de krafter som kämpar för att Östersjön återigen ska bli ett levande hav med friska torskbestånd:
kvoterna ska sikta på att ligga på 80% av maximal hållbar avkastning (MSY); detta gör att fiskbestånden kan växa till friska nivåer, och är den marginal som framgångsrikt används av bl.a. Australien för att också maximera den ekonomiska avkastningen i fisket.
Fiskbestånden ska byggas upp till hållbara nivåer (mängden fisk ska vara större än den biomassa som kan ge maximal hållbar avkastning).Detta är ett explicit krav i den nya fiskelagtstiftningen.
EU-parlamentet ställde sig även bakom det viktiga kravet att följa EU:s havsmiljödirektiv. Det innebär att man nu måste ta hänsyn till biologisk mångfald, ett fungerande ekosystem och att det finns en bra blandning av fisk i olika åldrar och storlekar.
Nästa steg var att förhandla Östersjöplanen med ministerrådet. Den processen avslutades våren 2016 och den första flerartsplanen för Östersjön finns nu på plats. Om de säkerhetsmekanismer som infördes i planen är tillräckliga för att rädda torsken i Östersjön återstår att se. Viktigt är att EU-kommissionen följer de vetenskapliga råden och justerar kvoterna av torsk efter hur fiskebestånden mår.
