DEBATT I dag presenterar EU-kommissionen ett ramverk för en energiunion, skriver Linnéa Engström.
Putin dribblar vidare med Ukraina. EU svarar med undfallenhet, med mjuka maktmedel som inreseförbud för diplomater och vissa handelsrestriktioner. Det påverkar inte Kremls expansionspolitik.
Oavsett hur dödläget i Ukraina utvecklas är en sak tydlig: ett överdrivet beroende av rysk energi gör Europa svagt.
I dag är minst tio EU-länder beroende av en enskild leverantör, ryska Gazprom, för mer än hälften av sin gaskonsumtion. Några är helt och hållet beroende av den statskontrollerade gasjätten. För Putin är gas och olja ett strategiskt maktmedel och för EU finns det bara en väg ur denna utrikespolitiska rävsax. Det är att satsa på energioberoende.
EU:s svar på denna utmaning, ett minskat beroende av rysk gas, är att skapa ett tätare samarbete mellan de 28 medlemsländerna: en energiunion.
USA har redan en strategi för att minska importerna av energi. Problemet är att de löser detta genom att förstöra naturen när de borrar efter mer gas och olja.
I EU måste vi vara smartare och i stället satsa på förnybar energi som biobränslen och vindkraft – så att vi kan göra oss kvitt oljan, kolet och gasen en gång för alla.
Vi gröna menar att en energiunion inte bara är ett verktyg för att hantera Putin och vårt fossilberoende. Smart utformat kan energiunionen bli ett radikalt feministiskt verktyg som främjar mänskliga rättigheter, jämställdhet, social rättvisa och en hållbar ekonomisk utveckling.
Putin, liksom många andra regimer i världen som inte respekterar mänskliga rättigheter, bygger sin makt på export av olja och gas.
Det är vårt oljeberoende som finansierar IS och möjliggör Putinregimens expansionspolitik och förtryck av oliktänkande, hbtq-personer och andra ryska minoriteter.
I ett sådant maktperspektiv är ett fossiloberoende samhälle inte bara en klimatfråga utan också en strategi för att främja mänskliga rättigheter och hållbar utveckling.
Progressiva industrinationer som Sydkorea och till och med oljemaktens urfamilj Rockefeller fasar ut fossil energi från sina investeringar och satsar i stället stort på att kommersialisera produkter och energiteknik baserade på sol, vind och biomassa. De är övertygade om att det ger dem ett ointagligt försprång på världsmarknaden. De har förstått att en ekonomi som är fossiloberoende, resurseffektiv och som säkerställer ekosystemens funktion – alltså en grön ekonomi – skapar jobb, stärkt konkurrenskraft, välfärd och främjar social rättvisa.
Studier från EU-kommissionen och Världsbanken visar att varje euro som investeras i grön ekonomi ger tio gånger pengarna tillbaka i form av sysselsättning, energitrygghet och minskade klimatkostnader.
EU har nu en unik möjlighet att bygga energiunionen på en framåtsyftande grön ekonomi. Med ett fokus på en grön ekonomi kan vi hantera vårt beroende av Putins olja och klimatproblematiken och samtidigt möta de sociala och ekonomiska utmaningar EU står inför. Ett sådant fokus är att omsätta en feministisk grön ekonomi och säkerhetspolitik i praktiken. Det är en politik som vi gröna kommer att driva både i Sverige och i Bryssel.