Miljöpartiets Linnéa Engström arbetar för hållbara fiskeuttag både inom och utom Europa. Samtidigt vill hon vara en stark röst för feministisk miljöpolitik.
Linnéa Engström är Sveriges färskaste tillskott i EU-parlamentet efter att hon i oktober tog över den nuvarande biståndsministern Isabella Lövins stol i Bryssel. Med posten kom också ett vice ordförandeskap i fiskeriutskottet.
– Det var inte så mycket landning, det var väldigt intensivt direkt. Men det är rätt skönt att tvingas in i allting, säger Linnéa Engström.
Hon erkänner att hon från början inte hade jobbat mycket med fiskerifrågor men säger att hon nu fått grepp om dem och hittat intressanta kopplingar mellan fiske, miljö och mänskliga rättigheter. När andra ser fisket som en jobbskapande industri i första hand vill Engström påtala fiskets konsekvenser och vad som krävs för att göra det hållbart.
Vårens största fråga i fiskeriutskottet har varit en förvaltningsplan för fisket i Östersjön. Den är den första inom ramen för EU:s nya fiskeripolitik och ska följas av fler regionala planer. Engström är särskilt nöjd med att EU-parlamentet har enats om en säkerhetsmarginal för hur mycket som får fiskas för att fiskebestånden ska kunna hållas på en hållbar nivå.
– Det är väldigt viktigt att vi fick in den här säkerhetsmarginalen och det går helt i överensstämmelse med försiktighetsprincipen: pressa inte jordens resurser allt för hårt.
EU-ländernas fiskeministrar antog sin ståndpunkt förra månaden och i dagsläget pågår förhandlingar mellan dem och EU-parlamentet för att nå en gemensam ståndpunkt.
– Östersjöplanen är den första efter den nya reformen, därför är den viktig. Kollegor som vill ha lika progressiva beslut i typ Medelhavet kommer titta på Östersjöplanen. Men alla vet att det kommer bli tufft [att få] med Frankrike och Spanien, säger Engström och hänvisar till deras vilja att skydda fiskeindustrin.
EU:s fiskeripolitik är dock inte begränsad till unionens egna vatten utan innefattar även fiskeavtal med länder i andra delar av världen. Linnéa Engström ser många problem med dessa avtal som hon menar inte tar tillräcklig hänsyn till hållbarhet och lokalbefolkningars behov.
– Hur är det med all bifångst av haj? Hur är det med matsäkerheten när vi hovar upp massa fisk och tar den lokala befolkningens möjligheter till ett hållbart fiske?
Engström ansvarar för att utveckla dessa frågor i en ny initiativrapport som EU-parlamentet planerar att lägga fram inom kort.
Som jämställdhetsansvarig i miljöutskottet vill Engström föra in ett genusperspektiv i parlamentets miljöpolitik. Särskilt handlar det om representation och resursfördelning.
– Det finns en maktdimension i klimatfrågan som är väldigt genomgående och som handlar om resursfördelning och representation. Det finns inga kvinnor från de områden som drabbas hårdast av klimatfrågan på några toppositioner i [klimat]förhandlingarna.
EU borde ge mer finansiellt stöd till de områden som drabbas hårdast av klimatförändringarna, till exempel de afrikanska länderna söder om Sahara, anser Engström. Dessutom borde fler projekt som startas av kvinnor finansieras eftersom de i dagsläget är underrepresenterade.
Hennes mål är att få upp frågan på agendan inför klimattoppmötet i Paris i slutet av året. Men det har varit lättare sagt än gjort.
– Jag har försökt prata med mina [kollegor i den gröna gruppen] och de säger typ såhär: “Det här är så svårt redan från början och det finns så stor rädsla för totalt misslyckande i Paris så kom inte dragandes med ditt jämställdhetsperspektiv”.
Men trots det svåra utgångsläget tänker Engström inte ge upp sin hjärtefråga.
– Jag har ju mitt mandat här för att driva de frågorna. Jag fick 15 000 röster på feministisk politik och om jag inte säger det då kommer ingen säga det.
- See more at: http://www.europaportalen.se/2015/05/linnea-engstrom-genusperspektiv-provocerar-i-miljopolitiken#sthash.YblDsxYm.dpuf