BRYSSEL En av EU-domstolens generaladvokater, belgaren Melchior Wathelet, har sett över det mycket omstridda fiskeriavtalet mellan EU och Marocko.
I vattnen utanför Marocko ligger i dag trålare från 11 stora fiskerinationer som Irland, Spanien, Frankrike och Storbritannien, men också från Danmark och Sverige – även utanför Västsaharas kust.
Marocko ockuperar Västsahara sedan 1975. Styret i Rabat anser att landremsan utgör Marockos "södra provinser". Men inte ett enda land i världen har erkänt Västsahara som marockanskt, och både FN och skiljedomstolen i Haag har dömt ut ockupationen som ett brott mot folkrätten.
Trots detta så har Västsahara hittills ingått i alla handelsavtal mellan EU och Marocko. Så gott som all fisk som EU-trålarna drar upp i området dras upp just i de västsahariska vattnen, som är de mest fiskrika. EU-kommissionen, som förhandlar med den marockanske regeringen å alla EU-länders vägnar, har om och om igen försäkrat att även västsaharierna gagnas av fiskeriavtalet.
Men både den västsahariska självständighetsrörelsen Polisario och olika människorättsorganisationer har rapporterat om att fiskeripengarna från Europa går rakt ner i den marockanska regeringens kistor.
EU-advokaten Melchior Wathelet skriver i sitt yttrande på onsdagen att fiskeriavtalet överhuvudtaget inte borde innefatta Västsahara, eftersom det innebär ett brott mot invånarnas rättigheter.
"Genom att ingå detta avtal så bröt EU mot sin skyldighet att respektera Västsahariernas rätt till självbestämmande", skriver generaladvokaten bland annat i sitt yttrande.
EU-parlamentarikern Jytte Guteland (S), som är ordförande i ett särskilt utskott för Västsahara-frågan i Bryssel. Foto: Fredrik Persson/TT
Reaktionerna på yttrandet i EU-världen kom fort:
– Ett mycket viktigt besked. Det bekräftar EU-ländernas ansvar att inte tömma västsahariernas naturresurser genom ogiltiga fiskeavtal med Marocko. Västsahara är inte en del av Marocko, och västsaharierna måste själva få bestämma över sina naturresurser, sade EU-parlamentarikern Jytte Guteland (S), som är ordförande i ett särskilt utskott för Västsahara-frågan i Bryssel.
Skulle EU-domstolens slutdom, som kommer senare i år, gå på samma linje som Wathelets, så skulle det alltså innebära att EU inte kan ingå ett liknande, nytt fiskeriavtal med regeringen i Rabat när dagens avtal löper ut till sommaren.
Men EU-kommissionen har inte visat tecken på att avvakta med arbetet att uppdatera avtalet, utan menar att relationen till Marocko måste bevaras och stärkas – i sammanhanget en eufemism för att inte dra upp den brännheta frågan om Västsahara och därmed reta upp styret i Rabat.
I våras presenterade EU-kommissionen och EU:s utrikeschef Federica Mogherini en ny strategi om samarbete med Afrika, främst för att stoppa migranter från att ta sig från Afrika till EU. I den strategin är Marocko ett av huvudländerna, och flera EU-länder omhuldar kontakten.
Spanien har redan sedan flera år bilaterala avtal med Rabat om marockansk patrullering av Atlantkusten: sedan flera år kommer inte längre, som var vanligt om somrarna förr, båtar med afrikanska migranter till de spanska Kanarieöarna.
Frankrike och Belgien samarbetar redan med Marockos polis och rättsväsende i jakten på terrorister som kan planera attacker i Europa.
EU-parlamentarikern Linnéa Engström (MP), som är motståndare till fiskeriavtalen och sitter i EU-parlamentets fiskeriutskott, säger till SvD att det på senare år skett ett tonskifte i debatten kring fisket och Marocko i EU-institutionerna i Bryssel.
– Man märker av att Marocko i dag är EU:s "bästa vän" och nära allierade; geopolitiskt, som en buffertzon mot migranter, säger Engström.
– EU-kommissionen vill verkligen ha det här avtalet med Marocko. Frågan är hur den kommer runt en sådan här tydlig signal från sin egen domstol, fortsätter Engström