Det positiva-nu fasar vi ut plasten!
Det här är ett stort och viktigt steg framåt när det gäller att hantera förorening av plast. Utfasning av onödig engångsartiklar och annan plast, för vilken hållbara alternativ redan finns, är nyckeln till att begränsa och uppmuntra en ansvarsfull användning av plast.
Intressant är att det också blir ett akut och ett nödvändigt steg om EU ska kunna kunna hantera att Kina har förbjudit importen av 24 avfallsfraktioner. Plastavfall är en av dessa fraktioner och över 85 procent av det europeiska plastavfallet skeppades till Kina 2017. Plastavfall samlas redan nu på hög i sop-sorteringsanläggningar i väntan på sitt öde.
Förslaget är utformat för att förhindra och minska effekterna av vissa plastprodukters negativa inverkan på miljön, särskilt havsmiljön. Det fastställer ett antal olika politiska åtgärder för att hantera plasten: förbud mot engångsbruk, minskad användning, märkning och utvidgat producentansvar.
Förslaget omfattar tio engångsartiklar i plast: alltifrån matbehållare och koppar till personliga hygienartiklar, och innebär antingen förbud som i fallet med sugrör och bestick, eller åtgärder som radikalt sänker användningen, som vid matbehållare och koppar.
I artikel 8 fastställs ett utökat producentansvar för fiskeredskap och vissa engångsprodukter. Producenterna ska täcka kostnaderna för insamling av fiskeredskap som har levererats till hamnanläggningar (efterföljande transport och behandling).
Det införs också åtgärder för att öka konsumenternas medvetenhet om miljöpåverkan av engångsplaster och utökar producenternas ansvar för att bära kostnaderna för avfallshantering och rening.
Kritik
I lagstiftningen fastställs endast ett specifikt insamlingsmål (90 procent) för flaskor för engångsbruk före 2025. Lagstiftningen fastställer inte specifika EU-omfattande reduktionsmål för livsmedelsbehållare och koppar etc, utan ger bara ett löfte att undersöka denna möjlighet sex år efter införlivandet (cirka 2027). Detta kan leda till att länder hävdar att de vidtar nödvändiga åtgärder så länge som en minskning uppnås, oavsett hur liten den är. Samma tidsperiod ges också för en översyn av listan över produkter som lagstiftningen tar upp, med möjlighet att expandera den.
För att säkerställa ett effektivt och snabbt utfasning av engångsplaster är det viktigt att förkorta tiden från sex år efter transposition till tre år.
Dessutom måste ambitiösa minskningsmål antas på nationell nivå för föremål som inte uttryckligen är förbjudna, tillsammans med starkare åtgärder på internationell nivå.
Det är viktigt att producenter av fiskenät måste täcka kostnaderna för insamling av gamla nät levererade till hamnanläggningar. Men det är en besvikelse att förlorade fiskeredskap inte omfattas av kommissionens förslag. Enkla åtgärder som en tydlig märkning av fiskeredskap skulle kunna få en betydande inverkan på att reducera förlorade redskap samtidigt som man bidrar till att förhindra olagligt fiske, eftersom ägare av redskapet kan hållas ansvariga.
Dessutom har mycket begränsade åtgärder kring konsumenternas medvetenhet om återanvändning, avfallshantering och påverkan av skräp i haven införts för att minska antalet övergivna nät till havs.
Plast i vårt hav är en global fråga som också kräver en global lösning. Europaparlamentet bör uppmuntra EU och dess medlemsstater att stödja Förenta nationernas miljöförsamling (UNEA) process för att eliminera plastläckage i havet och be dem att anta ett Parisavtal för vårt hav.
Kort sagt kommer vi kämpa för att Europaparlamentet höjer ambitionen i lagförslaget. Att vi ställer tydligare förebyggande och minskande mål för att skapa lika villkor inom EU och inkludera ytterligare åtgärder för att minska plast från fiskeverksamhet. Åtgärder som vidtas i Europeiska unionen kan bana väg för andra att följa dessa och förbättra sin användning av plast.