Den här Almedalsveckan blir det mycket klimatfrågan och hur vi går vidare efter Paris. EU:s utsläppsmål på 40 procent minskning av växthusgaser till 2030 är baserat på 2 gradersmålet. Vad finns det för insikt och nya initiativ för att vi ska flytta fram våra positioner för att nå 1,5 grader?

Osäkerheten kring vad 1.5 grader kräver i form av konkreta åtgärder är ännu stor och FN:s klimatpanels (IPPC) nästa rapport kommer att bli viktig för framtida politiska beslut. Miljömålsberedningens nya förslag är s anpassade för 1.5 gradersmålet där till exempel transportsektorn förväntas minska sina utsläpp med 70 procent fram till 2030.

Seminariet på Almedalen om hur vi förverkligar Paris-avtalet arrangerad av Uppsala Universitet. Doreen Stabinsky, Linnéa Engström, Anders Wykman

De flesta forskare menar att för att nå 1,5 grader måste vi gå långt bortom business as usual. Det kommer att innebära att vi måste förändra hur vi äter, bor och reser.

Minskad köttkonsumtion och cirkulär och biobaserad ekonomi pratar många om här i Almedalen. Delandes ekonomi kommer vi att lyfta på fredag på Miljöpartiets ekonomiska seminarium. Klimatfrågan i kombination med en ny ”digitaliserad” generation där ägande inte är en statussymbol gör att det blir mer en naturlig att dela på tjänster och saker än att äga. Slit och släng-samhället är omodernt, kortsiktigt och bygger på felaktiga premisser. Tyvärr hänger inte det politiska systemet med, då vi har strukturer som snarare hindrar utveckling än stöttar, där vi överreglerar det ”goda” och underreglerar det ”onda”. Biodrivmedels-diskussionen går het i Almedalen och är ett lysande exempel.

EU- kommissionen särskiljer inte på förnybara och icke-förnybara drivmedel utan hävdar att dom har samma egenskaper och alltså måste beskattas så att man inte snedvrider marknaden och ”straffar” fossila drivmedel. Dessutom får vi enligt reglerna inte heller fortsätta att enbart gynna produktion av etanol som görs på matgrödor - första generationens biodrivmedel. Istället vill kommissionen se en utveckling av andra generationens avancerade biodrivmedel som inte görs av mat utan av skogliga restprodukter och annat avfall.

Kommissionen menar att det inte är hållbart i framtiden att köra bil på matgrödor. Världens växande befolkning i kombination med att vi på grund av klimatförändringarna/torka kommer att förlora enorma arealer produktiv åkermark, gör att mat måste användas till människor och inte till bilar. Men Sverige har inte hållit med kommissionen om detta för att vi menar att svensk etanol har bättre klimatnytta än all annan etanol.

Därför har Sverige lagt förslag för beskattning av biodrivmedel som Kommissionen inte velat godkänna eftersom det skulle gynna etanol på ett sätt som inte är rättvist mot andra biodrivmedel. Förhoppningsvis kommer regeringen snart att kunna presentera ett förslag till kommissionen som är teknikneutralt men som samtidigt stödjer en utveckling av avancerade biodrivmedel - något som är helt nödvändigt om vi skall kunna göra vår transportsektor fossilfri.

Vi pratar alltid energi, transporter, jordbruk och industri när vi diskuterar klimatfrågan men den finansiella sektorn är inte lika närvarande. FN:s klimatpanel konstaterar att det krävs stora förändringar i världens investeringsflöden om koldioxidutsläppen ska kunna minskas kraftigt. Jag tror att det här skiftet redan har hänt till viss del, divestment-trenden, att ta beslut om att fasa ut tillgångar i fossila bränslen och investera i förnybart förändrar maktbalansen. Den ekonomiska rationalitet förändras och stora finansiella aktörerna har insett att klimatsmart och förnybar teknik är billigare än kol, olja och kärnkraft, tex farsa Kalifornien fasar ut för att det är för dyrt och satsar bara på förnybart, Rockerfeller foundation fasar också ut sina tillgångar.

Reform av EU ETS – EUs system för handel med utsläppsrätter

EU ETS har funnits sedan 2005 och är inne på sin tredje så kallade handelsperiod. Systemet med utsläppsrätter har dock inte kunnat driva på klimatomställningen i EU på det sätt det var tänkt på grund av att priset på utsläppsrätter under många år varit allt för lågt. Det är angeläget att systemet nu stärks. Inför den fjärde handelsperioden, som börjar 2020, ska reglerna förhandlas om. EU-kommissionen presenterade sitt lagförslag i juli 2015. Förslaget har sedan dess förhandlats mellan medlemsländerna. Målet är att kunna avsluta förhandlingarna i rådet under sent 2016 eller tidigt 2017. Därefter går frågan vidare till EU-parlamentet för fortsatta förhandlingar mellan parlamentet och rådet och slutligen beslut.

Knäckfrågorna i förhandlingarna om EU ETS är

Hur mycket ska utsläppen minska inom EU ETS?
Hur ska det utformas för att inte påverka konkurrenskraften för industri inom EU?
Hur ska reglerna för auktionering av utsläppsrätter se ut?
Hur ska de finansiella fonder, som finns inom EU ETS se ut? Vart ska pengarna från fonderna få investeras (i fossil energi eller enbart förnybar)?

De ovanstående punkterna ingår i de förhandlingar som EU-kommissionen initierat.

Regeringen vill se en ambitiös klimatpolitik i EU och handelssystemet är ett av EU:s allra viktigaste styrmedel för att nå klimatmålen. För att nå EU:s klimatmål behöver det finnas ett pris på utsläppen och dagens priser är för låga för att skynda på omställningen till klimatsmarta alternativ. Därför behöver utsläppshandelssystemet stärkas. Sverige är ett av de länder i EU som tydligast driver på för detta.

EU-kommissionen har lagt ett förslag om att använda utsläppsrätter från den reserv som finns i systemet, något som Sverige är stark motståndare till. Att använda utsläppsrätter från reserven skulle öka tillgången på utsläppsrätter och därmed riskera att sänka priset ytterligare.

Under de första två handelsperioderna har en del av utsläppsrätterna i systemet tilldelats gratis till olika aktörer, genom så kallad fri tilldelning. Målsättningen är att mängden utsläppsrätter som ingår i fri tilldelning ska minska successivt. Regeringen tycker att det är positivt att EU-kommissionen nu vill se över reglerna för fri tilldelning.

Regeringen utvecklar nu Sveriges position inför fortsatta förhandlingar, bland annat med stöd av expertmyndigheter så som Energimyndigheten och Naturvårdsverket.