Vad kan valet i USA lära oss? Progressiva krafter måste samarbeta och vara modiga. Det räcker inte att backa bakåt för att inte uppröra de misogyna männen och företagen. Nu är tiden för organisering och kamp. Vi ska minnas att inga rättigheter för vare sig minoriteter eller kvinnor kommit gratis. Det är frukten av några få som gick i bräschen och satte mycket på spel för att driva fram allas lika rättigheter. Sörj idag men organisera dig imorgon. Morgondagen väntar inte.
EU-elections 2024, the right-wing turn that stranded and the challenge for progressive parties. The case for capital markets to drive change.
Min nya bok är en berättelse som handlar om de egna erfarenheterna från tiden som miljöpartistisk EU-parlamentariker varvat med min pappa Dans resa från lovande ung förmåga som frikyrkopastor till katastrofen som följde på ett plötsligt insjuknande i psykos.
Europaparlamentarikern Linnéa Engströms (MP) betänkande om det externa fisket godkändes i plenum vid parlamentets session i Strasbourg i tisdags, med bred majoritet. ”EU måste fortsätta att reglera sitt fiske utanför unionen och öppna dörren för insyn”, skriver Engström idag i en debatt artikel på Supermiljöbloggen.
”Olika former av sexuella övergrepp är vardag för kvinnor oavsett om vi bor i Sverige eller Afghanistan. Skillnaden är att i Sverige har vi sedan decennier enligt lag skydd mot dessa övergrepp. Och här ligger den stora skandalen. Att den svenska polisen tystat ner och förminskat brotten och på så vis istället skyddat destruktiva mansnormer.”
Mary Robinson var inte bara öriket Irlands första kvinnliga president (1990-1997), eller FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (1997-2002), hon har inte minst skrivit in sig i historieböckerna genom sitt fortsatta arbete i sin egen stiftelse, Mary Robinson Foundation – Climate Justice (2010-)
I mitten av 1700-talet inleddes industrialiseringen i Storbritannien, och över London reste sig snart höga fabriksskorstenar som täta skott, alla bolmandes ut kompakt kolrök. Denna rök omslöt staden i ett dimmigt töcken av kolpartiklar och giftig svaveldioxid, och kom senare att få namnet smog genom en sammanslagning av de engelska orden smoke och fog, myntat av den brittiske läkaren Henry Antoine Des Voeux.
Situationen i London under tidig industrialisering är inte helt olik den som idag kännetecknar Kinas stora industristäder, där tjock smog numera tillhör vardagen. Det huvudsakliga drivmedlet för industrierna i dagens Kina är kol, precis som i Storbritannien under tidiga industrialismen, men den giftiga smogen av koldioxid och svaveldioxid har i moderna Kina dessutom fått tillskott av en mängd konstgjorda gaser och kemikalier. Situationen är allvarlig. Den statliga myndigheten Hong Kong Observatory rapporterade nyligen att hamnstaden Hong Kong numera i över hundra dagar om året är insvept i ett så tjockt täcke av luftföroreningar att det inte ens går att se konturerna av fastlandet på andra sidan hamnen, bara någon mil bort. I den kinesiska miljonstaden Harbin låg den giftiga smogen i augusti 2013 så tät över staden att alla flygplatser och skolor tvingades stänga över tre hela dagar. Världshälsoorganisationen fastslår i sin rapport Global Burden of Disease (2010), att en betydande del av de över en miljon kineser som dör en onaturligt tidig död är relaterade till smog och luftföroreningar.
Mei Ng, rådgivare åt stadsledningen i Hong Kong och aktiv i kinesiska Jordens vänner
Kina, som enligt Världsbanken gick om USA och blev världens största ekonomi förra året (2014), har de senaste trettio åren sett en enorm ekonomisk tillväxt och ökat materiellt välstånd. Men det sker till ett väldigt högt pris. En av dem som envist framhåller att Kina måste tänka om är Mei Ng, tidigare ordförande för Hong Kongs Friends of the Earth (i Sverige Jordens Vänner). De senaste tjugo åren har hon varit engagerad i alltifrån parkförvaltning, barnhälsa och stadsodling i sin hemstad Hong Kong, men kanske ändå mest av allt är hon en stark röst för att mota bort smogen från de kinesiska städerna. Hon jobbar idag oförträget vidare som rådgivare åt Hong Kongs stadsledning, och trycker ständigt på hur Kina förvisso har rätt till samma utveckling som de rikare länderna i värden, men att tekniken måste ske på modernare sätt. I denna anda startade Mei Ng år 2001 upp det årliga lådbilsrace, där alla tävlingsfordon uteslutande är solcellsdrivna.
Kinas befolkning har rätt att leva i samma materiella välstånd som befolkningen i Europa och Nordamerika gör. Men det är ett faktum att jordens resurser inte räcker till ifall detta materiella välstånd skapas på samma slösaktiga sätt.
Mei Ng har hyllats och prisats bland annat i FN för sitt engagemang, men också ifrågasatts för sitt fokus på individens ansvar. Men hon står fast vid sin devis. Genom aktiva levnadsval och konsumtionsval, menar hon, kan vi påverka och styra utvecklingen i den riktning vi vill. Men då måste fler få chansen att göra aktiva val. Som ordförande för Hong Kongs Friends of the Earth skriver hon:
"Det är de kinesiska kvinnorna som håller nyckeln till hållbar utveckling. Genom att bättre lyssna på dem, stärka deras möjligheter att göra självständiga ekonomiska och sociala val, kommer belastningen på Kinas ekosystem att radikalt minska. Föreställ er vilket avtryck och inverkan 600 miljoner stärkta kvinnor kan ha för vilken väg vi går. Kinas kvinnor kan göra världens största skillnad”.
